Om sociala medier och mobiltelefoner

Jag var där...

Året 2001 började jag arbeta på Ericsson innan jag ännu fått min ingenjörsexamen. Jag skulle arbeta med en 3G som skulle ersätta GSM-teknologin. Bara en månad tidigare hade Ericsson och Vodaphone lyckats genomföra det första 3G-samtalet i ett kommersiellt nätverk. På sätt och vis blev startskottet för 3G även startskottet för mobilt Internet och sociala medier.

Som Ericsson-anställda skulle vi vara representabla och även om vi inte fick de dyraste modellerna så hade alltid tillgång till moderna och snabba mobiltelefoner. Det innebar att jag ofta låg i bräschen med ny teknik. När många kompisar ännu hade vanliga knapptelefoner så surfade jag på WAP och GPRS.

Sedan slutet av 1990-talet hade jag varit ganska aktiv på olika communities och chattar som Kajplats 305 och Lunarstorm. 2004 startade Radio X3M en community som hade en dagboksfunktion, vilken i praktiken var en blogg. Det var intressant att läsa vad andra människor i Svenskfinland funderade på och det kom sig att jag började skriva en hel del där. Jag tyckte om att fundera och skriva.

Det fanns en funktion att X3M-redaktörerna kunde dela ut en "guldklimp", en liten ikon som syntes bredvid rubriken, till texter som de tyckte var extra läsvärda och det råkade sig så att mina texter ganska ofta blev belönade med en guldklimp. Jag är ju inte så säker på att jag i dagens läge skulle tycka att det jag skrev som pretentiös 26-åring var bra, men någon tyckte ju det då i alla fall. Under mina arbetsresor i fjärran länder skrev jag även en resedagbok online och någonstans hade jag tanken att det här med skrivande kanske var min grej.

I dokumentären om X3M Community står det det i en mellantext "2007 sprider sig Facebook som en löpeld i Finland. Aktiviteten på communityn sjunker genast." Jag var förstås en av dem som hoppade på tåget och skaffade ett Facebook-konto.

Facebook var fantastiskt för att kunna följa vad ens vänner och bekanta pysslade med! Men Facebook växte snabbt, utvecklades och utökade sin reklammodell och 2009 introducerades Gilla-knappen. Man kunde nu bekräfta någons inlägg och existens utan att ens behöva skriva nåt! Jag tror att det var nånstans här som allting förändrades.

Smarttelefon + Sociala medier = SANT!

Samtidigt som Facebook tog Finland med storm så introducerades den första kommersiellt populära smarttelefonen, iPhone. På tio år ändrades världen från att nästan ingen hade en smartphone till att nästan alla hade det, och i och med det flyttade sociala medier in i våra fickor.

Någonstans på vägen försvann min kreativitet. X3M Community var ett minne blott. Resedagböckerna gick från dagliga inlägg till sporadiska, till inga alls. Dag ut och dag in plingade det i min telefon med nya pockanden på uppmärksamhet. Det som gällde nu var Facebook-inlägg. En rolig bild här, ett prutthurtigt eller förnumstigt inlägg på en rad eller två där, och hoppas, hoppas det får lite "likes"! Facebook, Instagram, Jodel, Twitter och till på det alla möjliga andra appar jag installerat för att de på något sätt förbättrade mitt liv. Eller det var vad jag tyckte i alla fall.

Någonstans dök det ibland upp en tanke att något inte var som det skulle. Det hände att min fru kommenterade att jag spenderade mycket tid på telefonen. Ett flertal gånger har jag försökt byta tillbaka till en gammaldags knapptelefon, men det har alltid funnits någon orsak till att jag gått tillbaka till en smarttelefon. I ett skede behövde jag Facebook och andra appar i arbetet. En annan gång fick jag nog när dumtelefonen fickringde 112.

Poletten trillar ner

Saker är inte som de ska vara. Facebook är inte längre vad det varit. Jag loggade just in på Facebook, verktyget som jag en gång hade för att följa mina vänner. För att se den första uppdateringen från en av mina FB-vänner fick jag skrolla förbi två reklamer och tre sidoinlägg. Okej... Efter det fick jag skrolla förbi åtta reklamer, 22 sidoinlägg, tre gruppinlägg och en rad med reels innan den nästa vänuppdateringen kom i flödet. Det här är inte vad jag anmälde mig för 2007.

Faktum är att jag för några månader sen avinstallerade alla sociala medier från min telefon och minskade ner distraktioner.

Ungefär samtidigt snubblade jag över Cal Newports bok "Digital Minimalism" (tyvärr inte översatt till svenska). Den stora insikten jag tog med mig från boken var konceptet "solitude" som enkelt översatt till svenska är "ensamhet" men här är det definierat som "ett tillstånd av att vara isolerad från input från andra sinnen". Det handlar alltså inte om fysisk ensamhet utan att vara ensam med sina egna tankar.

Jag insåg snabbt att jag nästan aldrig uppnådde ett tillstånd utan input från andra sinnen. De chanser jag hade kastade jag bort. I bilen? Lyssna på radio. Gå ut med hundarna? Lyssna på podcast. Minsta lediga stund lyckades jag alltid hitta någon extern information att processa.

Så jag började ta mig tid utan den här stimulin. Jag stänger av radion när jag kör bil. TV:n stänger jag av när jag sett det jag ska. Jag slår inte igång en podcast automatiskt när jag går på lunch eller rastar hundarna. Och tänka sig... Jag hör mina egna tankar i stället för att bara ta ställning till vad YouTube eller ChatGPT säger åt mig. Jag tänker mer och djupare än vad jag gjort på säkert 15 år.